Margreta Friman är professor i psykologi och nytillträdd prorektor vid Karlstads universitet. Foto Linda Fridberg

Vad jobbar du med på universitetet?
— Jag är professor i psykologi, ämnesföreträdare för psykologavdelningen och sedan den 1 juli även prorektor.

Vad innebär det att vara prorektor?
— Det innebär att jag jobbar i ett team tillsammans med Thomas Blom, som också är prorektor, och rektor Johan Sterte. Så det är vi tre, och universitetsdirektören som är ledningsgruppen. Till en början kommer jag jobba mycket med samverkansfrågor och innovationsfrågor till exempel. Det blir spännande.

Har du några sommarplaner?
— Det är lite jobb, jag ska åka till Kalifornien och presentera vår forskning på en transportkonferens som förkortad kallas IATBR. I samband med det ska jag också semestra lite i Kalifornien, det blir skoj. Det här är en konferens som jag brukar åka på och som jag har följt i många år.

Det är väl kopplat till din forskning kring barn och transport?
— Ja, barn är ett spår och transporttjänster är mitt forskningsfält. Det handlar om vardagligt resande där arbetspendling är en stor del. Mycket handlar om kvalitetsfrågor, byte av färdmedel, upplevelser och inställning till olika färdmedel. Jag har tittat på persontransporter och hur de upplevs, kopplat till livskvalitet. Eftersom vi lägger så mycket tid på att resa nuförtiden har det väldigt stor betydelse i vårt liv och då kan den här upplevelsen variera beroende på om vi cyklar, åker bil eller åker kollektivt. Ett spår har då blivit barnens upplevelser eftersom det inte har forskats så mycket kring det.

Ska du göra något annat spännande i sommar?
— Jag kommer vara med min familj, jag har tre killar så det tar ju sin lilla tid. Vi umgås och vi har en liten stuga som vi åker till. Man vill bara vara och ta hand om varandra.

Har du några fritidsintressen?
— Jag gillar att träna och baka mycket bröd. Det är kreativt och jag gillar att baka alla typer av bröd. Det är väldigt kul, så det gör jag ofta.

Vad tycker du är det absolut bästa med Karlstads universitet?
— Det är svårt att bara välja ut en grej. När man är på ett mindre universitet är närhet något man märker av. Närhet till kollegor, närhet till studenter, närhet till stöd och service. Man har närhet fysiskt eftersom allting är under ett och samma tak. Många andra universitet är ofta utspridda, det kan vara en fördelar med att vara lite mindre. En annan fördel är Värmland som är så fint och vackert, och Karlstad är en trevlig stad så kombinationen är bra. Men jag är ju också härifrån så jag har förstås ett hjärta för Värmland. Men i mitt arbete arbetar jag också mycket internationellt i olika forskarnätverk.

Finns det något som är mindre bra med Karlstads universitet?
— Förut tyckte jag backen upp hit, men nu har jag köpt en elcykel så nu är den också bra. Det är väldigt bra här, men en utmaning är att rekrytera personal. Med bra och utvecklad samverkan med andra i länet kan vi säkert få fler att vilja bosätta sig här.

Är du personen som köper lunch här eller har du med dig matlåda?
— Alltid matlåda. Nästan alltid i alla fall, men jag är faktiskt väldigt förtjust i restaurangens vegetariska alternativ eftersom jag själv inte gör så mycket sådan mat hemma. Men jag tycker att det är bra att ha egen matlåda, det är ekonomiskt och så vet man vad man stoppar i den. Sen är det också trevligt att sitta med kollegorna och äta lunch ihop. Det finns dock bra utbud här för att köpa lunch.

Detta är en nyhetsartikel. Läs mer om hur Karlstads studenttidning arbetar med kvalitetsjournalistik här.