Så är den äntligen här, dagen som vi väntat på hela året, dagen då vi kan få frossa i glädje över att vi har en partner som vi älskar över allt annat och kanske dessutom massor av nära vänner! Äntligen får vi köpa röda rosor och saker med hjärtan på! Eller… är det så att du tillhör den numera ganska stora delen av befolkningen i Sverige som bor alldeles ensam, utan partner, utan barn? Känner du dig kanske extra ensam just denna dag? Sverige är ett av de mest individualiserade samhällena i världen. Vi uppmuntrar självständighet och oberoende samtidigt som den tvåsamma kärleken är en absolut dominerande norm. Om vi avviker från den normen kan det hända att vi hamnar i mindervärdeskänslor och i en upplevelse av brist – att det fattas något viktigt i våra liv. Omgivningen kan dessutom förstärka vår känsla av brist genom att ständigt undra om vi har ”träffat någon”.

Hur kan vi förhålla oss till att vi känner oss ensamma, avvikande från normen och oälskade? Hur kan vi leva livet lite mer kärleksfullt trots den upplevda bristen på kärlek? Det första steget kan vara att inse att det som upplevs som en brist inte är en sann brist utan istället en konstruerad brist utifrån de normer och föreställningar som finns om hur vi bör leva för att vara lyckliga. Här hjälper ju de kommersiella krafterna, reklamen, sociala medierna etc. till med att förstärka idén om vad som är lycka och hur vi ska uppnå den.

Som mycket annat kommersiellt kom ”Alla hjärtans dag” i sin nuvarande form från USA genom handeln som ville få oss att köpa ”romantiska” kort, saker, blommor och liknande. Denna dag, som ju i grund och botten är tänkt att handla om kärlek, har istället till stor del kommit att bli en dag där vi ska köpa ”bevis” på att vi älskar och ta emot ”bevis” på att vi är älskade. På Nordiska museets hemsida berättas om en undersökning från – 90 talet bland skolbarn (det var då som firandet av dagen drog igång på allvar och barnen fick möjlighet att köpa rosor i skolan och ge bort). Frågan var just hur de unga upplevde ”Alla hjärtans dag”; en 16 – årig pojke svarade då “Det viktigaste med dagen är att den tar slut.” En pojke på 14 år beskriver hur det känns att inte bli uppvaktad: “Jag hatar denna dag. Jag fick ingen ros. Jag var hjälplös”.

Tänk om det kanske är så att vägen till att hitta ”den rätta” börjar i oss själva? Om vi nu överhuvudtaget behöver träffa ”den rätta”. De upplevda brister som vi bär på och önskar att en partner kan råda bot på kanske går att ta hand om redan nu -idag? Hur många gånger per dag stannar du upp och ger dig själv villkorslös kärlek, dvs. kärlek som är oberoende av dina prestationer? Stannar du upp ibland och känner känslan av hur otrolig värdefull du är bara för att du är just den du är? Står du på din egen sida när det blåser runt dig eller gör du allt för att tillfredsställa alla andras behov? Kan du vara din egen vän? Har du kanske en ”inre kritiker” som uttalar negativa omdömen om dig själv och dina prestationer? En inre monolog som får dig att känna dig dålig? Låt oss i sådana fall göra upp med denna inre kritiker och ställa den mot väggen, för du behöver den sannerligen inte! Låt oss använda Alla hjärtans dag som en Kärlekens dag där du loveboostar den viktigaste relationen du har i ditt liv- den till dig själv!

Det första steget handlar om att identifiera när och hur den inre kritikern angriper en. När vi kartlägger den inre monologen får vi en ganska tydlig bild av kritikerns budskap. Kanske sätter din inre kritiker in en extra stöt när du ska träffa okända människor. Kanske låter den då något i stil med: ”De kan ju inte ha något intresse av dig, du har ju aldrig något intressant att komma med, de kommer att tycka att du är tråkig”.

Nästa steg handlar om att bli mer vaksam på hur den inre kritikern gör för att sälja sitt budskap. Den använder sig ofta av en rad smarta metoder som också kan kallas för tankefällor. Tankefällor är ett slags fällor som gör att vi missbedömer situationer. Några exempel:

  • Allt eller inget tänkande – jag fick ”bara” G på tentan, jag är totalt misslyckad

  • Spådomar – du förutsätter att saker och ting kommer att gå dåligt; ingen kommer någonsin kunna bli kär i mig

  • Ständig jämförelse med andra – Lisa är snygg. Hon kommer träffa någon men jag har ingen chans

Det finns flera tankefällor men vi nöjer oss med dessa. När du börjar titta på din inre kritiker som något utanför dig själv, något som inte har med den du egentligen är att göra alls så kan du också börja se att DU är mycket mer än dina tankar om dig själv. Ta tillfället att använda Alla hjärtans dag som en påminnelse att sätta stopp för den inre kritikerns eviga tjat och försök istället att ge dig själv mer medkännande och kärleksfulla tankar. Behöver du stöd och uppmuntran, tveka inte att kontakta oss på Studenthälsan. Som avslutning får du med dig en dikt av Tomas Tranströmer som kanske kan bära dig en bit på vägen.

 

 

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörket.

Valv gapande bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Artikeln publicerades ursprungligen i Karlstads studenttidning nr .
Detta är en opinionstext där skribenten svarar för åsikter i artikeln. Läs mer om hur Karlstads studenttidning arbetar med kvalitetsjournalistik här.