Ute är det kallt och mörkt. På marken ligger frosten kvar och fortfarande biter kylan i kinderna när vi färdas fram och tillbaka till skolans korridorer. Varje morgon då vi tvingas lämna den varma sängen är det lika jobbigt, och bara tanken på att gå ut får mig att rysa. Trots det har jag samtidigt en otrolig vårkänsla i kroppen. Det spritter i tårna och jag känner mig insvept i en filt av förväntan och glädje. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske att det långsamt börjar bli  ite ljusare ute för varje dag som går, eller så beror det på alla de aktiviter och engagemang som pågår på Uni. Mässor, föreläsningar och andra engagemang pågår  arje vecka och tillför lite extra glädje och variation i allt pluggande. Jag har dessutom envist börjat hänga fram sommarjackorna vid ytterdörren hemma, som en  lags protest mot vinterns grepp. Om jag bjuder in och välkomnar våren kanske den ställer upp, och anländer lite tidigare än vanligt.

En ny termin har börjat och för många av oss är det stressiga tider. Vi har tentor, jobb och ideella engagemang att hinna med, samtidigt som man på något sätt fortfarande är kvar i julledigheten hemma hos nära och kära. Hur är det mjöligt att man över ett lov kan glömma bort hur man pluggar? För min  del räckte veckan hemma för att jag skulle mista min förmåga att läsa igenom kurslitteraturen. Efter några veckor i skolan börjar jag dock känna mig som hemma igen, och med bra planering och struktur löser sig det mesta. Denna tiden kan för många också vara stressig av andra anledningar. När du håller denna nytryckta tidning i   in hand är det den 14 februari, kärlekens kostsammaste dag. För en del innebär denna dagen mys, tända ljus och röda rosor, medan den för andra är en smärtsam påminnelse om att man är ensam. Det är en otroligt överskattad dag av fler anledningar. Jag tycker vi varje dag, året runt, borde visa för dem vi har nära hur mycket vi älskar dem, oavsett om det är din pojkvän eller flickvän, din mamma eller dina vänner. Såklart ska vi även ägna varje dag åt att älska och ta hand om oss själva, det är trots allt med dig själv du ska ha den allra bästa relationen. Se alla hjärtans dag, och årets alla andra dagar, som en chans att ta hand om dig själv. Det är ett förhållande du ska ha hela livet, så se till att vårda det ordentligt.

Under hösten fick jag flera gånger en förfrågan om att ha med en artikel på engelska i tidningen, därför kan du i detta nummer läsa ett långt reportage om
livet som utbytesstudent. Vad det verkligen innebär att lämna vänner och familj och bege sig till ett nytt land, och en ny skola. Dessutom får du chansen att
lära dig mer om vårt kära universitets historia. För visst har vi alla undrat var skylten, som varje dag välkomnar oss med stora bokstäver ovanför huvudentrén, faktiskt kommer ifrån. Utöver det berättar våra studenter om sina nyårslöften, och vi informerar om allt roligt som händer på Kau i vår.

Vi har nu passerat in i 2017, som ju faktiskt är ett extra speciellt år. Karlstads studentkår firar att de funnits i hela 50 år, och samtidigt fyller Karlstad studenttidning, som bildades 1969, 48 år. Sedan dess har vi hunnit heta både Klaraborgaren och Citrus, tills vi 2008 fick vårt nuvarande namn. Grattis till Kåren och grattis till oss!

Artikeln publicerades ursprungligen i Karlstads studenttidning nr .
Detta är en ledare skriven av Karlstads studenttidnings chefredaktör. Karlstads studenttidnings politiska hållning är politiskt oberoende. Läs mer om hur Karlstads studenttidning arbetar med kvalitetsjournalistik här.