Om bananflugor firade alla hjärtans dag skulle jag föreställa mig att de skulle känna ungefär likadant för högtiden som jag gör. Ny forskning har nämligen visat att bananflugors hjärnor är komplexa och har ett omfattande känsloregister, där de kan vara både själviska och pessimistiska. Aldrig tidigare har jag associerat mig så väl med ett två millimeter stort djur som lever på matrester. Alla hjärtans dag är den dag på året då blomförsäljningen går upp med 500 % och affärerna annonserar om dyra smycken som ska förmedla just de rätta känslorna. Facebook fungerar som en megafon där alla par ska skydda sin fasad genom att skrika till mänskligheten hur stabilt och underbart deras förhållande är. Att vara singel på alla hjärtans dag är som att vara Gollum från Sagan om ringen; en är konstig, missanpassad och drömmer om den där ringen som man så gärna vill ha men aldrig får.

Men så är det egentligen inte, att vara singel på alla hjärtans dag är som att vara singel vilken annan dag som helst. Det är härligt att inte behöva bry sig om vad någon annan tycker hela tiden. Man kan vara som bananflugorna; Självisk, illaluktande och äta två dagar gamla rester för att man inte orkar laga nytt. Det är jävligt skönt att vara så ibland.

Högtiden har firats i kommersiellt syfte i Sverige sedan 1956. Grunden till marknadsföringens gulddag började i Frankrike och England, då det bland annat var den dagen som det sades att fåglarna hittade sin partner; bananflugan däremot fick nöja sig med ett engångsligg. Sedan kommersialismen tog över dagen har Alla hjärtans dag gått från att vara ”kärlekens dag” till att vara ”köp min kärlek”-dagen

För många är den 14 februari ett tillfälle då det är socialt acceptabelt att bombardera sociala medier med kärleksbilder och passionerade ord. För andra är det som vilken dag som helst, förutom att man den 15 februari får köpa allt överbliven, hjärtformat godis till rabatterat pris eftersom affärerna inte vet vad de ska göra med det. Det är då man får riktig valuta för pengarna.

Artikeln publicerades ursprungligen i Karlstads studenttidning nr .
Detta är en opinionstext där skribenten svarar för åsikter i artikeln. Läs mer om hur Karlstads studenttidning arbetar med kvalitetsjournalistik här.